Just nu är jag förvirrad. Du säger en sak, en vecka senare tvivlar du. ringer och ringer. jag svarar inte för att jag är ledsen och för att jag vet att det är det rätta. ser dina missade samtal och tycker synd om dig. hur kan jag ens tänka så? jag tycker fan inte synd om dig, jag älskar dig.